C (15.39) 50.11

Banläggarens Kommentarer:

I orienteringskretsar funderar man idag febrilt på vilka tekniska hjälpmedel man skall börja använda för att tävlingarna skall bli lättare att följa med för publiken. Oftast klarar man sej hur bra som helst bara med resultatlistan och genom att snappa upp några ord av dom tävlande genast efter målgången. Utgående från dom sakerna tänker jag här nu berätta hur Ledi-cup 9 gick till. Dom som vet bättre får sen rätta mej om jag har fel.

Tidpunkten för tävlingen var inte den allra bästa, vilket syntes i deltagarantalet. Klart godkända orsaker att frånvara var FSOM-guld i budkavleskidorientering i huvudklassen samt junnu-läger. Lägerdeltagare Thomppi hann ju förstås nog med en 30 km lång skidlänk mellan tillställningarna, men, men… Kombinationen orienteringsträning, februari samt plusgrader och regnsjukt väder är definitivt inte den bästa, det märker vi också i grannföreningen.

Sen måste man nog sakta börja inse att ingenting får vara ifred. 28 timmar utan att kolla igenom kontrollerna var för länge. Vad det nu sen är för idé att bara riva ner skärmarna och inte hederligt stjäla dom kan man ju undra. Och när skall folk börja förstå att dom gör mycket mera harm om dom saboterar emitarna?

Sen till själva loppet. Tanken var att åstadkomma en jämn tillställning där var och en ändå skulle hamna att jobba själva. Tävlingen avgjordes med gemensam start och med tre ”etapper”. Alla hade etapp C till sist vilket alltså betydde att vid andra varvningen visste man hur läget egentligen såg ut.

Thomppi och Ove hittade varandra från början och följdes sedan åt ända till slut. Taktiken var väldigt nära att lyckas. Esa som for ut på den sista putkin knappa 50 sekunder senare visade dock att gammal är äldst och hårdast är hårdast. Men, men, eftersom Esa ställde till med att det första startförsöket fick avblåsas så måste jag nog föreslå poängavdrag för juryn. Tur att Esa hade ledi på huvudet när han kom springande på landsvägen, för med den farten och med halogen så skulle vi ha tolkat honom som en motorcykel.

Sen till otursgubbarna. Pekka blev efter medaljtåget på andra etappens sista kontroll. Ledin syntest ända till målet när den kriminella kontrollplaceringen nere på bottnen av gropen bet. Kurres färgblindhet ställde till förtret genast på första etappen. Han gav lite för mycket respit genom att springa kontrollerna i ordningen 1-5-4-3-2-1-5-6. Men bara lite för mycket, se bara på slutetappernas tider. Synd att Kurre skulle få lida av att jag lärde mej en ny sak och mitt förslag till juryn är att han skall få godkänt lopp. Sen har vi Jari. Han led igen av att han är en gentleman. Nog kom det också in rapporter om att skärmar ligger på marken av andra men han var den enda som lyfte upp dom tillbaka. Därtill kom han till första rundningen med lampan i handen.

Jag kom inte att se om någon sprang utan kompass. Den som kan bevisa sej ha gjort så är nog värd bonuspoäng. Själv for jag med halogenlampa och tog in kontrollerna genast när tillställningen var slut, och ganska snart märkte jag till min fasa att jag inte hade kommit ihåg kompassen. Då hade jag redan dagen före, när det var ljust, gått i cirkel. Vem annan är här och plumsar i snön… I mörkret gick det relativt bra. En gång kom jag till fel kontroll och en gång fick jag börja följa någons spår tills jag fick fast mej, vid den bock som jag varit på senast. Av spåren att döma så hade också flera bommat lite vid bingokontrollen, alltså nästsista gläntan. Jag förstår dock bra att man inte svänger på huvudet mera vid rätt sten när man just har sprungit förbi två stenar som fattas från kartan.

Till sist måste jag be dom tävlande om ursäkt för målrakan. Jag hade ingen aning om att den var så där lång och eländig. Jag fick dock mitt straff iom att jag sprang den med stövlar och 18 emitar i reppun.

Peter T